Den varsamma

Ett filur som tittar fram bland trädets grenar.

Efter en svår storm kommer ofta lugnet, ett nästan onaturligt lugn. Utan att riktigt förstå det faller man in i tryggheten igen trots att man vet att det kan komma nya stormar längre fram. När oron släpper kan man plötsligt se det som finns mitt framför en och uppskatta nuet mycket mer.

Jag målade tavlan i somras när oron över min dotter Fiona började släppa ett tag efter att vi fått reda på att hon inte behövde opereras.  Läkaren sa att så länge Fiona kunde hålla sina vikt och längdkurvor skulle hennes hjärta troligtvis sakta läka sig själv med stöd av medicinen. Vi hade några vänner på besök den helgen jag målade tavlan och livet kändes mycket lättare och tryggare. Jag kunde slappna av något och koncentrera mig på att lära känna den lilla varsamma själen som lämnats i våran vård.

Kristina Björkman

Oväntat mörker

En liten flicka omgärdad av starka färger men inringad av mörkret.

Jag målade tavlan när min dotter Fiona var bara någon månad gammal. Just då befann jag mig i mörkret och oron var så stark att det kändes som om jag skulle gå sönder. Fiona har ett hjärtfel och i början av hennes liv påverkade det henne mer än vad både vi och läkarna hade räknat med. Hon var så nära få hjärtat opererat efter att det konstaterats att hon hade fått hjärtsvikt av sitt hjärtfel.

När tavlan målades hade vi ännu inte fått reda på att hon skulle slippa operationen eftersom en av kirurgerna i Lund skulle upptäcka att hennes hjärtfel verkade ha möjlighet att läkas av sig själv. Vi hade tur. Nu för tiden mår Fiona bra fast hon äter fortfarande medicin, dock vågar vi inte helt slappna av så länge hjärtfelet finns kvar.

Kristina Björkman

Ett skadat träd

För mig har skogen och träden alltid varit levande. Jag växte upp med en stor skog bakom huset och för mig var det den naturliga lekplatsen. Eftersom mina föräldrar tyckte att det var viktigt att vi var ute mycket blev skogen som ett andra hem för mig och skog har varit viktigt för mig ända sedan dess. Därför är träden ett återkommande tema i mina målningar.

När jag flyttade ner till Malmö upptäckte jag plötsligt hur viktig en nära kontakt med skogen verkligen var för mig. Det fanns inte längre en lättåtkomlig skog som jag kunde besöka när jag behövde det, utan att ta sig till en skog blev ett projekt i sig. De få träd som fanns i närheten av där vi bodde var alla skadade på olika sätt av människors framfart. Tavlan ”Ett skadat träd” symboliserar de träden som står skadade och inklämda i våra städer och tittar på oss människor.

Den här tavlan målade jag i det runda galleriet på citadellet i Landskrona samtidigt som jag hade min utställning där.

Kristina Björkman

 

Ibland är världen skrämmande

På min fritid tycker jag om att måla tavlor och i höstas hade jag min första utställning på galleri Citadellet i Landskrona. Jag har en tanke om att jag ska försöka lägga upp en del av mina tavlor här och skriva lite kort om dem.

Tavlan ”Ibland känns världen skrämmande”, som ni kan se här under texten, visar en liten filur som tittar ut över världen med alla dess möjligheter. Världen är stor och skrämmande men samtidigt vacker. Vem vet vad som väntar en om man går vidare framåt i världen?

Jag målade tavlan i slutet av sommaren förra året just när jag höll på att starta upp mitt företag Adludo. En rätt omvälvande tid som följde på en av de mer stillsamma perioderna i mitt liv. Med ett nytt företag och många olika förändringar och förväntningar som följde på det speglade den min känsla och mina tankar just då i stunden. Nu står jag inför ännu fler förändringar i mitt liv och det känns som om den på något vis passar in idag igen. (Bilden på tavlan är tagen med min mobilkamera, vill ni se den riktiga tavlan är det bara att höra av er.)

Kristina Björkman

 

Gamification

En kort video om fenomenet:

The Escapist : Extra Credits : Gamification

I mitt förra inlägg skrev jag om en workshop som handlade om att spelifiera en kontorsbyggnad. Det är bara ett av många tecken på att trenden att använda spel som inspiration till andra saker än spel verkligen börjar ta fart. Egentligen är det här inte något nytt fenomen, många har sysslat med det här hela tiden, men  nu har folk börjat hitta namn att kalla det för(gamification, gameful, spelifiering) vilket gör att det blir tydligare. Hela trenden att spelifiera bygger på att folk spelat mycket spel vilket har gjort att de fått högre krav på sin omgivning, vilket bland annat gäller feedbacksystem, meningsfulla val, intressanta belöningar och korta delmål som är rimliga att nå.
I USA får spelifiering otroligt mycket uppmärksamhet just nu och det stora analysföretaget Gartner säger att:
“By 2015, more than 50 percent of organizations that manage innovation processes will gamify those processes, according to Gartner, Inc. By 2014, a gamified service for consumer goods marketing and customer retention will become as important as Facebook, eBay or Amazon, and more than 70 percent of Global 2000 organizations will have at least one gamified application.”
Jag tror att om trenden håller i sig kommer den nå Sverige ordentligt om ungefär ett år, även om det redan görs flera projekt här nu. Min plan är att starta ett konsultföretag där vi hjälper folk som vill använda spel/spelifiering som metod att göra det på ett bra sätt. Jag kommer berätta mer om det i framtida inlägg.

Själv håller jag just nu på och testar ett spelifierat system som heter MindBloom (mindbloom.com) där du ska sköta om ett träd. I trädet finns olika grenar som symboliserar delar av ditt liv, exempelvis hälsa, karriär, kreativitet och relationer. På varje gren finns ett eller flera löv och för att hålla löven på grenarna gröna måste du göra små aktiviteter varje dag som förbättrar den delen av ditt liv. Aktiviteterna väljer du själv, men till att börja med kan du inte lägga in så många vilket gör att du måste fokusera på de saker som du helst vill göra. Jag tycker att MindBloom är intressant eftersom de använder mängder med spelmekaniker på ett vackert sätt som till stor del främjar användarens syfte. Självklart vill de ju tjäna pengar också och för det använder de klassiska facebookspelsmetoder.

Vill du själv hålla koll på vad som händer innom området gamification rekomenderar jag att du håller dig uppdaterad på bloggen http://gamification.co där de varje dag lägger upp nya exempel på aktiviteter som blivit spelifierade. En annan bra kanal för kunskap inom området är http://gameful.org som är ett community med fokus på hur spel kan förbättra världen och som i sig är byggt som ett spel där du som medlem ska göra olika saker för att gå upp i level. Om du vill fördjupa dig ytterligare är ett bra boktips “Reality is broken” av Jane McGonigal, som jag tänker recensera närmare i ett senare blogginlägg.

 

Spelifiera en kontorsbyggnad


Igår var jag på en intressant workshop som Media Evolution höll i Malmö om att spelifiera deras nya (snart färdiga) kontorsbyggnad. Deras övergripande syfte är att öka intresset för folk att arbeta eller besöka byggnaden. För att göra det vill de öka möjligheterna för kontakter mellan de som är eller kommer till byggnaden, skapa ett system för att förenkla processen att hitta de resurser folk behöver hitta och förbättra folks ansvarskänsla över miljön i byggnaden. Under workshopen tog vi som deltog fram mängder med förslag på hur de skulle kunna genomföra det varav en del förslag var mer verklighetsförankrade än andra. Här följer ett fåtal av de idéer som kom upp. 

  • Lampor som visar vägen dit du ska, så att du hittar dit du vill.
  • Små miniquests gömda här och där, när du har tråkigt under lunchen en dag är det bara att börja spela. Lokal geo-caching?
  • Ett minispel när du slänger återvinning, likt det som var med i Rolighetsteorin.
  • Lägga upp quests med saker som du vill ha hjälp med, belöna de som hjälpt dig med poäng.
  • Samla poäng genom att sitta och arbeta på olika ställen, genom att städa, hjälpa någon annan i huset med något de behöver hjälp med m.m .
  • Poängen skulle du sedan kunna använda för olika fördelar som t.ex. få tag i det bästa mötesrummet, sitta på de bästa platserna, få ditt företag att synas på en digital tavla vid entren och få vara med på häftiga saker eller liknande.  Självklart kan man också ha diverse topplistor och sådant.
  • En app där spelaren är en orm som i spelet Snake och för att klara sig i spelet får spelaren så klart inte gå in i den svansen som denne har efter sig. Svansen blir självklart längre och längre hela tiden, vilket tvingar spelaren att gå andra vägar.
  • Fysiska “Like”-knappar (och kanske “not like”-knappar) som sitter i olika rum och som du kan trycka på för att visa vad du tycker om rummet/ platsen idag.

Jag tycker att tanken på att spelifiera en vistelse i en byggnad är mycket spännande och jag gillar det för att det är ett steg i processen att göra verkligheten roligare. Det är också kul att det talas mer och mer om spelifiering/gamification. Även under Nordic Game Conference kommer det att vara på tapeten. Då kommer Gabe Zichermann att föreläsa om Gamification:

” Beyond Badges: What Works and What Doesn’t In Gamification
Gamification is rapidly changing how we engage users and solve problems – affecting big brands and small startups alike. Early approaches have produced largely stellar results (e.g. Foursquare, DevHub) and some real duds. Most designers know that badges alone are not enough to profoundly engage users, but what does it take to gamify like a champ? This session will deconstruct and analyze successful and failed gamification efforts to identify patterns that will make you succeed at long term customer engagement.”

 

En blogg ska vara i förändring

Jag upptäcker alltid om och om igen hur svårt jag har för att göra något regelbundet i en längre tid. det funkar alltid bra i början men efter ett tag blir det helt enkelt inte av längre. Likadant har det tyvärr blivit med bloggen. Nu har jag dock en plan för hur jag ska komma igång med bloggen igen – Förändring!

Min plan är att göra bloggen lite friare för mig själv och rikta om den till att handla lite om det jag skapar i övrigt som t.ex. kläder, målningar eller liknande. Fortfarande kommer den dock att kretsa mycket kring speldesign och inspiration.

Någon som har mer idéer om vad jag kan skriva om eller göra med bloggen?

Vad är ett bibliotek till för?

Sedan en tid tillbaka har jag arbetat deltid på Ozma speldesign med projektet Grannys dancing on the table. Grannys dancing on the table är ett transmediaprojekt som kommer att bestå både av en långfilm samt ett spel och görs som en samproduktion mellan bl.a.Tangram film och Ozma speldesign.
 

Under förra veckan använde vi stadsbiblioteket som kontor som en del av bibliotekets “Open office” projekt som de just nu driver. Projektet “Open office” går ut på att biblioteket bjuder in olika företag som under en vecka får flytta sitt kontor till biblioteket där tanken är folk ska få en inblick i hur olika företag arbetar. Samtidigt är det ett experiment kring vad ett bibliotek kan innehålla utöver böcker.

Det var spännande att bygga upp en egen miljö i biblioteket och det kändes mycket annorlunda att sitta där under flera dagar. Att röra sig i personaldelarna av biblioteket gav en ny dimension till biblioteket och det kändes lite udda att kliva in i bibliotekariernas lunchrum för att hämta te. Tanken var att vi skulle arbeta med vårt vanliga arbete samt hålla i ett par olika aktiviteter, vilket gick ganska bra även om det var stundtals mycket svårt att koncentrera sig på att jobba. Jag tror också att de flesta av oss upplevde att vi blev ganska trötta av alla intryck som vi fick genom alla människor som rörde sig i vårt synfält och alla ljud som pockade på vår uppmärksamhet.

En av de viktigare händelserna under biblioteks vistelsen var att vi höll i en fokusgruppworkshop som handlade att fördjupa spelets olika teman och höra vilka aktiviteter som folk i vår målgrupp skulle kunna vara intresserade av kring våra teman. Först fick deltagarna arbeta med en brainstorma kring vad de olika teman betydde för dem och därefter kring vad de skulle vilja göra med utgångspunkt från de olika teman som fanns. Slutligen fick de fritt välja en eller flera förslag och visualisera det genom att göra en “scrapbooksida” om idéen. Jag tycker att resultaten blev förvånadsvärd välgjorda och inspirerande vilket får mig att tro att det finns en poäng med att arbeta med medskapandeprocesser. Att använda medskapandeprocesser, där publiken får ta del i att på någon nivå skapa verket, är också mycket centralt i projektet Grannys dancing on the table.

Under tiden på biblioteket skapade vi också ett litet verklighetspel som var ett drömlikt mysterium om en äldre kvinna som letade efter en flicka hon träffat i en dröm. Det var givande och lärorikt att under så kort tid försöka skapa ett spelbart verklighetspel, men tyvärr visade det sig också i brister i spelbarheten av spelet. Vi gjorde bland annat det vanliga misstaget när  det handlar om verklighetsspel; att det blir för svårt för spelarna att förstå vad de ska göra eftersom vi ville ha en drömsk stil på spelet blev spelet också ganska otydligt för spelarna.

Utöver de övriga aktiviteterna hölls en föreläsning om creative commons för bibliotekarierna där, filmen Nasty old people( en av våran manusförfattare Hanna Skölds tidigare filmer) visades, vi hade en manusworkshop samt att vi blev utlånade som “levande böcker”.

Som helthet är jag mycket glad att vi tog tillfället att pröva biblioteket som kontor och särskilt mötet med alla möjliga olika människor samt erfarenheterna från de moment som vi arrangerade är mycket värdefulla erfarenheter.

Göra examensarbete på företag

En vän till mig gav mig den briljanta idén att jag skulle dela med mig om min erfarenhet av att göra examensarbetet på ett företag. Att skriva om det just nu passar mycket bra då flera av mina vänner på Högskolan i Skövde snart ska till att göra sina exjobb.  För er som inte vet, gjorde jag mitt eget examensarbete med titeln “Att lära spelaren spelet, En ny introduktion till spelet Sway” förra våren i samarbete med Illusion labs. Utöver det har jag också skrivit ett annat examensarbete några år tidigare som hette “Att spela på jobbet”, som jag inte gjorde i samarbete med ett företag. Så jag har kan man säga provat båda vägarna och för mig gav det mest att göra examensarbete på ett företag.

Att komma på ett ämne
När jag bestämt mig för att göra examensarbetet påbörjade jag en period då jag arbetade med idéen. Jag började med att ge mig själv en del begränsningar; examensarbetet skulle ske på ett företag, företaget skulle ha användning för det jag arbetade om, det skulle vara ett ämne som gick att erbjuda flera olika företag, det skulle vara ett ämne som jag var intresserad av och inte vara för stort. Jag tror att en viktig del av att generera idéer är att vara mycket noga med vilka begränsningar som man ger sig själv. Därefter började jag använda diverse olika tekniker för att komma på vad jag skulle göra för något. Det ledde till en idé om att på något sätt arbeta med hur man lär ut spel till spelarna vilket jag ansåg skulle kunna uppfylla de begränsningar som jag tidigare hade satt.

Ställ dig följande frågor:
Vad vill du tjäna på att göra examensarbetet?
Vad kan företaget tjäna på att du gör examensarbetet?

Uppdatera svaren under hela examensarbetet.

Ansökan
Jag tror att ett effektivt sätt att få ett examensarbete är att förklara för företaget vad de kan få ut av att låta dig vara på deras företag. jag la upp min ansökan ungefär på följande sätt:
En mycket kort beskrivning av vem jag är, varför jag kontakter dem, en öppet formulerad frågeställning, en beskrivning av vad frågeställning innebär och hur den kan anpassas efter behov och lite om varför jag ville göra examensarbetet hos dem. Sedan skickade jag ut mer eller mindre samma version till fem olika företag för att se vad jag fick för respons.  För företagen att svara tog mycket längre tid än vad jag hade räknat med, men tillsist hade jag fått ja från några av företagen. Vilket gjorde att jag hamlade i den mycket lyckliga positionen där jag kunde välja vart jag skulle vara. För att kunna välja satte jag upp ett antal fler kriterier och bokade möte med företagen som visat intresse. Jag kom fram till att Illusion labs var de som gav mig bäst utrymme att uppfylla mina mål och tillsammans med dem utformade jag min frågeställning i mera detalj.

Arbetet på företaget
Jag tror att man får mest ut av vara på plats på företaget eftersom man då även kan se hur ett sådant företag fungerar och lära sig otroligt mycket av de som jobbar där. En risk som många brukar ta upp i samband med att vara på företag under exjobb är att det är lätt att börja jobba för mycket åt företaget att du inte hinner göra klart examensarbetet. Jag satsade mycket på att bli färdig med mitt examensarbete, gjorde examensarbetet gratis och fick betalt för den tid jag la ner utöver det.

Eftersom jag satt och arbetade i en annan stad än Skövde, nämligen i Malmö, träffade jag bara min handledare personligen ett fåtal gånger. Utöver det hade vi flitig kontakt via mail där han snabbt och utförligt svarade på alla mina frågor samt gick igenom och kommenterade på min rapport. Till att börja med använde jag ett dokument på google docs där jag hade de flesta anteckningar som rörde exjobbet samt själva rapporten. Det gjorde att min handledare kunde se rapporten, min planering och anteckningar samtidigt som jag jobbade på det. Mot slutet övergick vi dock till att maila vanliga doc-filer mellan oss eftersom inte formateringen funkade på samma sätt i google docs. Jag tror att det är mycket viktigt att tänka igenom hur handledningen ska fungera om man är på ett företag, särskilt när det företaget är i en annan stad.

Är det någon av er som ska göra examensarbete som har fler frågor till mig är det bara att hugga tag i mig. Ett sista tips är att ha kul under tiden och se till att ta tillvara på möjligheterna!

Skapa mera roligt!

Tänk om världen vore en roligare plats, en plats där dina vardagsaktiviteter bara blev roligare och roligare? Där du mötte små spel och andra roligheter lite här och där i vardagen och fick extra hjälp med att motivera dig själv till att göra alla de där sakerna som behövs göras men som i sig är ganska tråkiga. I våras genomfördes en intressant kampanj som hette The fun theory och som gick ut på principen att om något är roligt kan det förändra folks beteende till det bättre. Under en viss tid var det öppet för alla att skicka in förslag och delta i en tävling. Om man tittar på deras hemsida finns det otroligt många intressanta idéer om vad som skulle kunna göra olika saker i roligare.

En av de saker som jag tycker är mest intressanta är ett spel kring att slänga glasåtervinning, där själva aktiviteten att slänga glaset i återvinningstunnan är det som för spelaren framåt i spelet. Spelet går ut på att det finns ett antal olika hål som glasen kan slängas igenom. Ovanför varje hål finns en lampa och det gäller att slänga glaset i det hål där lampan tänds för att få poäng. Jag har sett många försök till att skapa spel kring att lära folk att återvinna, men det här tror jag är ett av det mest effektiva eftersom den gör själva aktiviteten som ska läras ut rolig. Och om det är känns positivt att göra något så är det lättare att fortsätta att göra det.

Den idén som vann gick ut på att göra det roligt att hålla den angivna hastighetsgränsen. Tanken var att fånga de som höll hastigenheten på en kamera och belöna dem genom att ge dem en lott i ett lotteri. Varje gång som en person körde i rätt hastighet förbi platsen fick denne ännu en lott. Vinnarna meddelades sedan via post och vinstpengarna bestod av pengar från de som tagits för fortkörning.

Jag tror att genom att göra saker intressanta så att människor blir nyfikna på dem och att bygga någon slags möjlighet för dem att aktivt delta och interagera kan man uppnå oanade förändringar. Men det får en också att undra hur det kommer att se ut i framtiden? Hur kommer kraften bakom spelmekaniker att användas? I slutet den här föreläsningen beskriver Jesse Schell en framtidsvision där allt är som ett ända långt spel med poäng för nästan allt du gör.

Det är inte bara kring kampanjer som projekt av det här slaget kan skapas! Så ge er ut och gör värden till en roligare och intressantare plats…

 
Mjao logga

Sidor

Kategorier